Är du också värdelös?
När jag var 21 fick jag ett jobb tack vare min skicklighet som webbkodare. Jag var verkligen duktig på HTML och photoshop och jag fick jobbet på webbföretaget just därför. Tyvärr fick jag sparken 2001 när webbubblan sprack, men det var ju inte bara jag som fick gå då.
2002 började jag plugga och jag tog en examen 2005, en filosofie kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap. Say what? tänker du kanske nu. Jo, jag vet inte heller vad man gör med den examen men den har jag iaf. Under tiden jag pluggade jobbade jag som frilans på olika ställen, bla Skill och på Stuff, som webkodare. Jag jobbade även (still do) i ODG, som jag själv är delägare i.
Vad tror du hände när jag fått min examen? Tror ni folk stod i kö för att anställa mig?
Skit på dig.
Inte ett dugg hände, jag ansåg mig ha bra kunskaper även om webb kanske inte längre var min grej. Men även om jag kanske inte riktigt hade nån aning om vad jag faktiskt ville göra så hade jag ju en examen! Och sjutusan med erfarenhet!
På hösten 2005 fick jag äntligen jobb. Tillsammans med 300 andra valdes jag ut att sitta i stockholmsförsökets kundtjänst. Javisst, fina renodlade intervjuer, men de var knappast så kräsna. Pratade du svenska och var någorlunda o-förståndshandikappad fick du jobbet. Sedan var det ett skitjobb också, fruktansvärt dåligt.
2006 fick jag jobb som säljare på ett försäkringsbolag. Där var väl urvalet lite mindre iofs, vilket jag tog som ett Jippie! i början. Efter ett tag visade det sig att de hade en otrolig omsättning på personal där. Inte så jävla kräsna de heller tydligen. Jag sa upp mig, jag hamnade i konflikt med den största idioten av de alla - chefen. Bai bai.
Så nu har jag alltså varit arbetslös sedan juli 07 tills slutet på januari, då jag slutligen fick ett jobb igen. Som telefonintervjuare. Tillsammans med 70 andra. Yay. Jag känner mig så utvald.
Det värsta med allting är att jag sitter tillsammans med 19-20-åringar som just slutat gymnasiet, bor kvar hemma och skulle lägga en vunnen miljon på att shoppa. Jag har en universitetsexamen, har jobbat på en massa olika ställen i 10 år och jag är så vansinnigt allmänbildad och flexibel att vilket j-ä-v-l-a jobb som helst skulle jag i princip klara av.
Men istället sitter jag där på det där företaget, tillsammans med folk som inte har en aning om vilka de är och vad de vill. Jag är så otroligt VÄRDELÖS att jag blir alldeles knäckt! Jag duger inte till nånting och jag klarar inte av ett dugg. Så känns det iaf.
Fast vad värre är - jag vet exakt vad jag vill göra. Jag vill öppna min egen sminkbutik. Den drömmen kommer dö innan jag får möjlighet, jag har ingen tur i livets lotteri.
Håll drömmen vid liv så kommer allt fixa sig. Det går ju åt rätt håll där i alla fall. Kramar!
Jag har varit på precis samma plats i livet som du, jobbat på samma typ av skitjobb, och det suger duktigt när man är uppe i det!!!! Men saker brukar hända, jag har flyttat, och fått ett annat jobb och nu mår jag mycket bättre. Det ÄR möjligt att ta sig ur skiten, jag lovar!!! Skickar jättemånga kramar till dig!!!!
Tack, jag hoppas ni har rätt! Är så trött på att känna mig värdelös och inkompetent...
Ja det suger verkligen att sitta med en högskoleutbildning och inte få använda sina kunskaper. Jag är statsvetare pol. mag. och har aldrig haft ett jobb där jag använder mina kunskaper. På ett sätt ångrar jag att jag gick utbildningen men samtidigt inte, den var kanon intressant och jag lärde mig mycket. Idag känns det som man ska vara 20-år med en 50-årings erfarenhet.
Sorry jag kanske skulle skriva något uppmuntrande istället. Men jag kan inte komma på något. Skickar en kram istället.
jag sitter med en lärarexamen, vart fan finns de jobben?
