Kleiner Liebling

Håll tummarna för att jag vinner på min trisslott! Vann den efter en tävling på jobbet där vi skulle få flest kontakter. Jag vann med 98 st på 4 timmar! Normalt - när jag slöar lite lagom - hinner jag med en ca 40 st.

Yikes.

Gör såhär:
1. Ta fram din mobil
2. Bläddra igenom din inkorg
3. Stanna när du räknat till tio och skriv första meningen i sms:et
4. Gör likadant på varje fråga

1. Vad skulle du säga om din pojkvänn var otrogen mot dig?
Hej, ska ni flytta ihop?

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Peng insatt, böcker inl, två romaner och en bunt gamla tidskrifter lånade.

3. Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
K

4. Vilket sms blev du mest berörd av?
Ok, då åker jag på egen maskin till Smedby nu.

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
1st day @ work!

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor?
Hur går det?

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du trodde på honom?
Det skall jag nog kunna lösa, vill du få pengar kontant eller skall jag föra över dem till något konto?

8. Vad vill du höra mest av allt?
Trött!

9. Vad skulle du säga om du fick MVG i alla ämnen?
Du fick ingen träff, försök igen.

10. Din romantiska replik?
Ses på stan och fika?

11. Vad skulle du säga om du blev bestulen?
Jag ska måla nåt fint åt dig <3

Hm, inte alls lika roligt som Journalens, höll på att garva ihjäl mig! Jag får för mycket tråkiga sms, skärpning ANDERS! ;)
Ett sms som jag tack och lov passerade:
Löser sig? Lös i magen? Lättare @t få uuuuut! Lol.

Normala sms eller?

Your Inner European is Russian!

Mysterious and exotic. You've got a great balance of danger and allure.

Ett brev till min mamma, skrivet 2008-02-29 kl 04:40.

---

Livet är verkligen s-k-i-t just nu. En stor, rinnande, varm, gråbrun sörja av äcklig skit. Jag är så trött på att ha så förbannat dålig ekonomi, på att jobba på ett skitjobb tillsammans med urvackra 20-åringar med framtiden som jag borde ha haft, på att ha räkningar och skulder och en pojkvän i ett annat land och en jävla styvmamma som skäller ut mig för att jag är deprimerad och ångest som gör att jag gråter inför pappa - trots att jag har alla fyra lemmar och tak över huvudet, trött och förbannad över att ingen kan ge mig en chans att visa att jag är värd nånting, ledsen över att den bästa tiden av mitt liv tillbringas ensam, barnlös och utan att festa tillsammans med 20 av mina närmaste känner som alla älskar mig och stöttar mig i alla väder, jag är så jävla knäckt över att min dröm aldrig infriar sig. Jag hatar att jag måste tigga pengar av min mamma när jag passerat 30 och jag gråter av smärta för att jag sitter uppe 20 i 4 på natten av ren ångest över att jag mår så här.

Kort sagt: pengarna jag tvingas tigga av dig räcker inte. Jag har 7900 på banken, men 8500 som dras på måndag. Dessutom har jag inget bröd att äta hemma (fast mat i frysen iaf) och jag har dessutom tandläkaren på måndag.

Mamma, har jag ingen rätt att må dåligt? Måste jag vara glad och fortsätta kämpa bara för att så är det?

ps. Dessutom har jag inget tryck i vattnet. Men det är ju iofs inte mitt problem/fel.

Hjälp, jag måste flytta snart. Jag kvävs av alla avgaser här vid hamnbron. Va fan, ta en annan väg!

Idag fick jag också lära mig ett nytt begrepp, instjärt och utstjärt! Christian kunde inte sluta garva åt mig när jag frågade vilket som var vilket. Elaka pojke!

Ååååh vilken dramatik det var i morse! Ams ringde kl 9 och väckte mig, har de inte pratat med tillräckligt många arbetslösa där för att veta att arbetslösa människor sover länge? Nåja, jag gick upp och käkade frukost då iaf. Medan jag väntade på att ägget skulle koka ser jag att kön av bilar och lastbilar växer vid hamnbron. Bommen var nerfälld och där stod dom. Lääänge. Inget tåg kom och bommen höll sig nere.

Spännande va? Jag är så glad att mitt liv är så upphetsande!!

Jaha, så var man singel då, på eget intiativ trots att jag nog älskade min Daniel en hel del... Det blev för jobbigt med avståndet till slut. Vi var nog inte på samma sida boken heller direkt. Bara att se glad ut och gå vidare även om det värker i hela kroppen.

Vad gör ni denna höstdag då?

Läste just på mitt ex blogg, Kari, som jag var ihop med mellan 1996-2003. Hjälp, lång relation... Iaf. 3 månader efter att han dumpade mig blev han ihop med Veronika och nu väntar dom barn!

Fan va deprimerad - och  glad för hans skull! - jag blev nu. Fan!

Jag vet att det bara är mina närmsta sörjande som läser denna blogg, så den blir ju lite censurerad då tyvärr. Jag vet också att det inte är särskilt kul att läsa en blogg där skribenten bara gnäller och mår dåligt, men det är väldigt svårt att skriva hur underbart livet är när det bara är trist och tråkigt och meningslöst. Jag försöker tänka positivt, att jag iaf inte har AIDS, bor på gatan och har 10 syfilissmittade barn, men det hjälper inte riktigt.

Jag har en bra lägenhet, en tjatig katt, massor med prylar och möbler, pengar på kontot och mat i kylen, kläder och smink i överflöd. Dessutom har jag en pojkvän, tråkigt nog bor han i Tyskland men vad gör det! Lite kärlek en gång i månaden är ju mer än vad Ensamma Emma och Tråkiga Torsten får!!

Tråkigt nog lever jag i en värld där lycka inte längre räknas i saker. Det räknas i antalet vänner, antalet upplevelser och antalet svensson-moments. Och både mamma och pappa bara tjatar och tjatar om att söka jobb och vara aktiv och woooho. Livet är sååååååååå enkelt.

Facebook tex, finns det nåt mer deprimerande? Känner knappt någon att lägga till. Och arbetsförmedlingens hemsida, hur gör folk som hittar jobb? Det känns som om jag är för gammal för att ta vilket skitjobb som helst bara för att försörja mig. Jag behöver hitta det där jobbet som jag trivs och stannar på - som är rätt för just mig. Alla säger åt mig att det kommer men när? Är jag så värdelös att jag inte är värd nånting för någon alls?

Jag vet att jag är smart, lär mig fort och kan väldigt mycket, men uppenbarligen räknas jag inte. Jag är bara glad att jag inte har en familj att försörja också och att det är smink och inte knark jag konsumerar. Alla, från mamma och pappa till mina vänner värderar mig i om jag har ett jobb eller inte.

Blir så jävla trött på att må dåligt och behandlad som en mindre vetande.